22 juli, Milano

Om ankomsten till Italien var lite halvdan så är frukoststarten på hotellet desto bättre. Vi hinner knappt sätta foten i det trånga frukostutrymmet innan en kvinnlig barrista frågar vad vi vill ha för kaffe. Jag väljer naturligtvis cappucino och blir genast på gott humör. Vi frågar efter en karta i lobbyn och de förklarar vägen mot stan och hur vi kan åka tunnelbana. Vi tänker att det inte kan vara så fasligt långt och att vi kan se en del på vägen så vi börjar promenera, det är cirka 4 km enkel väg och italienarna tror att vi är fullständigt galna. Vi besöker katedralen, strosar runt bland gatorna och shoppar lite grann. Staden lever upp till sitt shoppingrykte men är inte en semesterstad i övrigt så vi är glada över att vi ska åka vidare nästa dag.

2_Milano

3_cathedral_MilanoPå kvällen går vi till en kvarterskrog vid vårt hotell och försöker beställa från menyn. Italienarna äter gärna en antipasti, ofta med ost och skinka, sedan en pastaförrätt, en huvudrätt med kött och en efterrätt med kaffe. I Milano serveras vi även Limoncello till efterrätt. Det är svårt att veta hur mycket vi orkar, men vi kan konstatera att en antipasti och en pastaförrätt oftast är en bra måltid.4_pestopasta_Milano
Vi sitter bredvid en walesiska och en irländska och efter några glas vin börjar vi samtala. De är studerande från Storbritannien och poängterar att de absolut inte är från England. Efter ett antal artighetsfraser, ungefär när vi vet vad de studerar och de vet vad vi arbetar med och de återigen trycker på hur viktigt det är för dem att få ha egna landstillhörigheter, så frågar jag dem vad de tycker om att Skottland ska rösta om sin självständighet. Det visar sig att deras åsikter går helt isär här och att de inte hade någon aning om det. Kanske till vår räddning sitter en man vid bordet bredvid och lyssnar intresserat på vår konversation, han lägger sig snart i och börjar prata om dialekter och frågar varifrån USA jag kommer. Det visar sig att han har bott i Florida i många år men egentligen är iranier som numera bor i Bahrain. Linda kallar honom genast för shejken och han får vara med i samtalet. Efter ytterligare ett glas vin lämnar de unga brittiskorna restaurangen för vidare utgång i staden. Vi blir kvar med shejken som kommer in på kvinnofrågor i Saudi Arabien. Hans argument har inte en chans mot två karriärfokuserade svenskor och han duckar bekvämt för alla känsliga frågor. Det är något minst sagt skumt över hans profession som mångsysslare inom metallindustrin och hans parallella hobby inom mode som tagit honom till Milano 23 gånger, men vi har en trevlig pratstund och promenerar sedan tillbaka till hotellet.

Under kvällen ringer sambon och informerar om att någon kraschat en ruta och brutit sig in i vår bil. “Vad gör jag nu?” undrar han och jag inser att vi planerat för att något skulle kunna hända mig och jag lämnade därför en lista till honom med hotelladresser, telefonnummer till konsulat, spärrnummer till kort osv, men det här hade vi inte riktigt tänkt på.

Kommentera

Your email address will not be published. Please enter your name, email and a comment.


*