Shop til you drop

I helgen skulle min käre sambo gå på stan för att köpa byxor och han frågade om jag ville följa med. Klart jag ville det, att shoppa med herr designer är alltid bra för helt plötsligt pekar han på något och säger ”that would look good on you” och så slinker det med något till mig av bara farten. Faktum var att jag också behövde byxor, några sköna sommar-chinos nu hade suttit finfint. Så shoppingrundan började och ganska snart hade ett par klänningar och skor slunkit ner i min shoppingbag och strax därefter ett par byxor och en skönt somrig topp också. Jag lovade på heder och samvete att jag nu skulle lägga all krut på att hjälpta sambon att hitta byxor. Så vi gick till hippa jeansstället där de gärna pratade engelska och gärna hjälpte till. Jag bar högar med jeans fram och tillbaka mellan jeanstravar och provrum, hängde upp jeans propert på galgar och gav hjälpsamma kommentarer som ”ugly” och ”sure, if you want to look like you’re trying to be 20 again”. Expediten hade dock gjort det till sitt uppdrag att sälja ett par jeans till min sambo så han tog snart över mitt jobb som smakprov och assistent och jag kunde därmed strosa runt lite för mig själv i några minuter. Det jag inte såg var att jag strosade rakt i greppet på en annan expedit som nu gjorde det till sitt kall i livet att sälja jeans till mig. Prova jeans är ju normalt djävulens påfund och något jag undviker till det yttersta, men expediten hävdade sin expertis och att hon skulle kunna hitta mig ett par. Eftersom min garderob helt saknar ett par ljusa sommarjeans och jag ändå var fast i affären till sambon hade hittat ett par kunde jag ju lika gärna sysselsätta mig med jeansprovning.
– Vad har du för storlek? frågade expediten
Åh, hatfrågan, varför måste jag uppge det, kan hon inte bara ge mig ett par så vi får det här ur världen?
Jag uppgav artigt den storlek jag hade sist jag köpte jeans och expediten granskade mig då med blicken innan hon utbrast med kritisk röst:
– Är du säker på det?
Jag började svettas, hon kan väl inte mena att jag behöver en större storlek?
– Eh, ja alltså jag har ju tränat en del det senaste… stammade jag.
–  Ja, vi kan ju börja på den storleken så blir du glad när vi går ner i storlek, konstaterade hon torrt.
Så jag provade och hon sa ”mindre”, så jag provade igen och hon sa ”mindre” och gick efter en ännu mindre storlek. Hon kom tillbaka till provhytten och sa
– Vi hade inte storleken mindre så här är två storlekar mindre, jag tror du kommer i dem.
Åh nej, tänkte jag igen. Nu kommer det bli sådär pinsamt när jag inte får på mig dem. Jag började återigen svettas och leta efter ursäkter till varför jag inte kunde köpa byxorna. Men otroligt nog så fick jag på mig dem och ansträngningen var inte maximal och jeansen skar inte in i varken magen eller rumpan. Jag såg mig om lite hastigt ifall det fanns någon dold kamera, tre storlekar ner, det måste ju vara ett skämt och nu vill de se min glada reaktion och sen kommer någon hoppa fram och säga ”Grattis, den där storleken kan du snart komma i om du köper våra bantningspiller! Du kommer visserligen odla skägg mellan fingrarna av regelbunden konsumtion, men känn den där känslan, visst är det väääärt det?”
Men det kom ingen, förutom expediten.
– De där blir jättebra, sa hon och jag kunde inte rå för att klämma en klassisk kommentar
– Men är inte de jättetighta över rumpan?
– De måste vara tighta, sa expediten. De töjer sig lite när du går i dem.
Så jag hade ju inget annat val än att köpa dem – mina genom tidernas allra minsta jeans. So what om det är mycket stretch i dem, they’re my preciousss.

One Response to Shop til you drop
  1. anni

    Haha! Garvade sjukt mycket när jag läste detta! 🙂

Kommentera

Your email address will not be published. Please enter your name, email and a comment.


*