Amerikanska på besök – en liten lektion i kulturella skillnader

Häromveckan hade vi besök av en amerikansk släkting, vilket fick mig att fundera över det här med kulturella skillnader. Jag är ju inte helt grön på området då jag läst både sociolingvistik och internationell affärskommunikation på universitetet och vet att man inte ska ta för givet att människor är lika bara för att de kommer från västvärlden.

Det är förmodligen lättare för en lekman på området att förstå att kommunikation skiljer sig väsentligt mellan östländer och västländer då våra kulturer är så olika, exempelvis vill vi i västvärlden gärna ta upp de viktigaste ämnena på dagordningen först, medan för en affärsman från Japan ligger tyngdpunkten i det som sägs i slutet av mötet. Om en amerikan säger ”Sounds good, let’s keep in touch” precis innan han går så kommer japanen att förvänta sig ett samtal från honom under kommande vecka, medan amerikanen tänker att de bör höras om en månad eller två. När då amerikanen hör av sig två månader senare kommer japanen att vara mycket förolämpad över att amerikanen inte höll sitt löfte, något som amerikanen inte alls kommer förstå.

Att skillnaderna är ganska stora även inom västvärlden kanske man däremot inte alltid tänker på. Det är till exempel förhållandevis självklart att kvinnor arbetar, att man har sina barn på dagis och att den äldre generationen bor på ålderdomshem när de inte längre klarar att sköta sina hushåll. Så när man ramlar på de olikheter som finns så blir man alltid lite konfunderad. För en amerikan i Sverige är det självklart att småprata, så vår gäst pratade vitt och brett med personalen i de butiker vi var inne. Nu är ju svenskar generellt sett duktiga på engelska och oftast villiga att prata detta språk, men de kan bli lite överväldigade av att någon är så pratglad en helt vanlig regnig sensommaronsdag.

Vid ett tillfälle var vi och drack kaffe på ett café. Det var behaglig temperatur så vi satt utomhus. Några andra som tog tillfället i akt att försöka få sig en fika var duvorna, som gladeligen attackerade överblivna smörgåsar från avvikande gäster. Duvorna bjöd även in sina vänner till kalaset och ganska snart gick ett glas i kras. Medan vi då lite nonchalant tänkte ”äh, det tar personalen hand om” gick vår amerikanska gäst fram till bordet. Vi tänkte att hon förmodligen skulle sjasa bort fåglarna då det inte var helt trevligt att ha dem så tätt inpå, men istället plockade hon undan de andra glasen och flaskorna som stod på bordet så att fåglarna kunde kalasa vidare i lugn och ro, utan att få glas i näbbarna. Lite senare kom en kvinna med barnvagn fram till bordet och vår amerikanska gäst reste sig då genast och gick fram till kvinnan och varnade för att det fanns sprucket glas under bordet som hon borde akta sig för!

Vid ett annat tillfälle skulle vi grilla i parken. I närheten på en parkbänk låg en orangerandig katt och sov. Amerikanskan som är stor kattälskare blev genast mycket orolig för denna katt. ”Den måste ha gått vilse” konstaterade hon, ”eller så är den döende! Den har ju ett halsband på sig, kan vi ringa ägaren och be att de kommer och hämtar den?” Hon gick gång på gång bort till denna katt och klappade den och hon lyckades även engagera förbipasserande i sin oro över denna katt. När katten kände lukten från vår grill kom den glatt traskande mot oss och vår amerikanska gäst delade gärna sin måltid med ”the kitty cat”. När katten sedan tog sig friheten att lägga sig till rätta i min strandstol tyckte jag att gästfriheten för denna katt nått sin gräns och jag flyttade därmed på den. Då gick den istället fram till sin nya vän och lade sig i hennes knä. Där låg den och blev klappad fram till den var nöjd då den avvek mot nya äventyr. Snacka om rätt timing för den där katten!

2 Responses to Amerikanska på besök – en liten lektion i kulturella skillnader
  1. Kristian

    Kul! Det är i små saker i vardagsbeteendet man ser de intressanta skillnaderna. Vi ( dvs svenskar), som tycker att vi är normala (dvs bäst) brukar hävda att amerikaner är ytliga eftersom de så gärna talar med vem som helst utan att det finns någon djupare relation. Faktum är att vi borde lära oss av det. Eftersom som ingen förväntar sig en djupare relation blir ingen besviken, men tack vare att de talar med varandra får de en hel del saker att hända som annars inte skulle ha hänt. Vi har byggt upp hela vår kultur kring att undvika tala med varandra, och så kan vi bekvämt kalla andra ytliga och påträngande.

  2. Ann-Sofie Ivarsson

    Det är verkligen trist att svenskar är så dömande på det här området och därmed går miste om så många spännande upplevelser! Något som jag dock har märkt är att vi tenderar att vara mycket trevligare på engelska förutsatt att vi inte blir nervösa och känner oss i underläge.

Kommentera

Your email address will not be published. Please enter your name, email and a comment.


*