Cross cultural communication

När jag läste på högskolan ingick cross cultural communication, dvs. kommunikation över gränser, som ämne i flera av mina kurser och jag tyckte att det var fantastiskt spännande att lära mig hur man ska tänka när man gör affärer i Japan eller USA. Ett klassiskt exempel är att japaner alltid säger det viktigaste sist, medan amerikaner helst vill komma till saken snabbare. Så när en amerikan säger till en japan ”see you later” så förväntar sig japanen att de två absolut ska träffas senare, och amerikanen som mest använde ”see you later” som ett uttryckssätt för att de kommer höras igen kommer inte alls förstå varför japanen vid nästa träff tycker att amerikanen är en oartig och bufflig typ som inte hört av sig som han lovat.

Den här typen av skillnad i kommunikation måste såklart inte vara mellan personer från olika kulturer, det kan vara personer som angriper ett problem på olika sätt, det kan vara mellan en man och en kvinna som utgår ifrån olika värden, eller mellan en kreatör och en projektledare som fokuserar på olika saker. Fastän detta var mitt favoritämne och jag är helt medveten om att dessa kulturella skillnader finns, så är det hemskt svårt att applicera i vardagen. Jag är en projektledare och todo-listor är mitt största verktyg. I mitt yrke arbetar jag med kreatörer som vill veta vad förväntningarna är, men som absolut inte vill detaljstyras. Jag når därför bäst resultat om jag inte ger dem alltför strama tyglar.

Därför borde jag veta bättre än att lämna en todo-lista till min kreative sambo, men ibland är det omöjligt att låta bli och då gäller det att linda in kommunikationen i socker. Häromdagen var just en sådan dag när han och jag hade massor av gemensamma beröringspunkter och jag lämnade därför en rekommendation på köksbordet kring hur han skulle kunna få allt gjort på den begränsade tid som fanns att tillgå. Den såg ut så här:

annso_todos

Naturligtvis var jag lite orolig över hur han skulle ta detta strama arbetsredskap (som var en hel A4-sida långt) och jag bestämde mig därför för att följa upp listan med ett vänligt sms där jag kände av läget lite. Jag tror att sms-kommunikationen som då uppstod sätter fingret precis på det jag försöker säga med detta inlägg!ariel_annso_2

Kommentera

Your email address will not be published. Please enter your name, email and a comment.


*