Carpe Diem

http://www.youtube.com/watch?v=FqfeUKUMpUY

Igår var mina syskonbarn och hälsade på i stora staden. Den minsta som snart fyller fem hade minst sagt fullt sjå med att ta till sig alla nya intryck. När de anlände var de alla tre hungriga. Jag frågade vad de ville äta och svaret var unisont och tydligt ”McDonalds”. Vi gick från centralstationen till Kungsgatan, en promenad på ca 800m fylld av människor, bussar och spårvagnar. Barnen höll mig hårt i handen, men förvånande nog var de båda äldre barnen inte det minsta stressade av den nya situationen. Möjligtvis var alla människor vi mötte mycket stressade av oss, för syskonbarnen hade inga som helst planer på att flytta sig för hastande Göteborgare.

När vi närmade oss McDonalds sprang fyraåringen som gått lite bakom med sin mamma ikapp mig och sa. ”Ann-Sofie, såg du mannen som hade overall? Han måste verkligen varit varm!” Jag hade förstås inte lagt märke till honom men svarade ändå ”ja”, för eftersom solen var framme dagen till ära är det ganska troligt att mannen i overall var väldigt varm.

Väl inne på McDonalds hittade vi ett bord och fyraåringen utbrast storögt: ”Ann-Sofie TITTA! Hon har ORANGE hår!” Och mycket riktigt, lite längre bort i toakön stod en tjej i övre tonåren med alldeles orangefärgat hår. Hennes intention med denna färg måste vara att få uppmärksamhet så hon måste med all säkerhet blivit mycket stolt över att vi lade märke till henne.

En stund senare när vi avnjutit en härlig liten sköldpaddas fantastiska äventyr i 3D-bion ”Sammys Äventyr” skulle vi promenera lite på stan. Barnens mamma tillkännagav detta genom att säga ”ska vi strosa lite på stan innan vi tar tåget hem?” ”Jaa!” ropade fyraåringen ”jag vill gärna TROSA på stan”.

Det här fick mig förstås att fundera kring om inte livet vore lite roligare om alla människor tänkte mer som en fyraåring dvs. levde i nuet, noterade människor och situationer omkring dem och blev alldeles lyckliga över ordassociationer som konnoterar underkläder. Jag röstar för lite mer ”Singing in the Rain”-feeling åt folket!

Hej höst, rött är min tröst

Höstregn

Vem kom på idén med höst egentligen? Det måste varit Mr Jante. Han måste tänkt såhär: ”Det där landet Sverige, högt upp i norr, där kommer jag att vara populär! De ska få de vackraste somrar man kan önska sig – ljusa nätter, gröna skogar, blomstrande ängar och vackra brunbrända kroppar. Men sen ska det regna! Och kallt och jävligt ska det vara. Snålblåst ska jag också se till att de får. Och vattenpölar så de blir våta om fötterna och riktigt förkylda. Grått ska det vara med. Och mörkt. Om jag försöker riktigt mycket kanske jag kan få vissa delar av landet mörka i princip dygnet runt. Nej, de ska inte tro att de är något bara för att de har vackra somrar de där svenskarna.”

Skumpa rumpa!

Igår provade jag på något nytt – ett pass på gymmet kallat AfroPowerDance. Jag har inte haft motivation att gå på pass på jättelänge, orka stå där och glo i spegeln och jämföra sig med smala sexiga babes liksom. Många är dock de gånger jag tänkt att jag skulle vilja gå på ett danspass, jag har tittat avundsjukt in i gymsalen på smidiga tjejer som rört sig vackert i takt till musik iklädda läckra träningskläder till slimmade kroppar, och fortsatt till crosstrainern. Ordet graciös vet jag knappt hur man stavar till.

Men igår bestämde jag mig för att det var dags. Gympassdansoskulden skulle tas. Det numera supertrendiga passet Zumba var förstås fullbokat i hela stan den närmsta månaden, men på AfroPowerDance fanns det plats. Döm om min förvåning när det visade sig att detta var precis min grej: Skumpa så mycket som möjligt med kroppen och ta tunga klumpiga steg samtidigt som du flänger vilt med armarna precis hur du vill. AfroPowerDance – den ultimata dans-workouten för oss utan kroppskontroll!

Rädde sig den som kan!

Det finns några områden i livet som bara är självklara, de har inte att göra med jämställdhet, de har att göra med vanligt hyfs. Till den här kategorin hör exempelvis att mannen erbjuder sin kavaj till kvinnan då de varit på bröllop, timmen är sen och hon huttrar i sin cocktailklänning. Ett annat scenario är att han erbjuder sin arm då hon trippar runt i klackar och försöker balansera på kullerstensgator. Det här går förstås åt båda hållen och kan lika väl innebära att hon ger plats i sin handväska åt hans mobiltelefon eller följer med honom till affären och talar om vilken skjorta han ser extra snygg ut i.

Poängen här är att man hjälps åt i ett förhållande och visar omsorg om varandra. Detta är något som blir extra tydligt när man gifter sig. I det äktenskapslöfte man ger till varandra ingår följande ord ”Jag, XX tar dig, YY, nu till min hustru/man, att dela glädje och sorg med dig, och vara dig trogen, tills döden skiljer oss åt”. Därför är det för mig fullständigt obegripligt hur denna man fortfarande är välkommen att bo kvar hos sin fru. På en tvåveckors resa i Tanzania var kvinnan Inger och mannen John-Olof ute på safari i en nationalpark. De färdades i tre jeepar tillsammans med tio andra svenskar. Två av jeeparna körde fast i leran och turisterna bads då att gå ur bilarna så att chaufförerna och guiderna kunde dra loss dem. Under en timme höll de på utan att få loss jeeparna och eftersom det då började skymma bestämde guiderna att de skulle skjutsa tillbaka turisterna i två omgångar i den fungerande jeepen. ”John-Olof, som var snabbare än Inger, fick plats i den enda fungerande jeepen – hon och tre andra svenskar fick stanna kvar och vänta.” skriver Aftonbladet. Vänta nu? Han såg alltså till så att han själv skulle hamna i säkerhet och hade inga som helst skrupler över att lämna kvar sin fru ensam i en nationalpark i Tanzania då det började skymma?

Tydligen hade han även så bråttom att han inte ens hade tid att lämna kvar en värmande tröja åt sin frusna fru. Som tur var fanns det en annan gentleman på plats som lånade ut sin jacka, för precis när Inger fått in ena armen i denna jacka blev hon attackerad bakifrån av en lejonhona på flera hundra kilo! Det enda som gjorde att hon överlevde var att lejonet inte lyckades bita igenom den tjocka rullkragen på jackan. Hon fördes till ett hotell där hon fick ligga över natten då helikoptern inte kunde hämta henne förrän det ljusnat igen. ”Hon övervakades av en läkare och sin man som låg skavfötters i en annan säng”. Say what!? Om det hade varit min älskade som legat för döden så inte fan hade jag gått och lagt mig skavfötters med läkaren, jag hade suttit vakande vid sängen och reagerat på minsta önskan!

Följande morgon fördes Inger till ett sjukhus i Nairobi där hon opererades och en vecka senare fick hon komma hem till Sverige. Den som inte borde fått följa med hem till Sverige är John-Olof. Fy fan vad han borde skämmas!

2010

Lattefrukost
Sopsortering, kompostering
feminist – javisst!
Donera mera, konsumera
carpe diem, rädda djuren, ut i naturen, läs en kurs
manikyr, pedikyr, tortyr
debattera
motionera
stress och slit
vin och sprit
ekologiskt kött
jag är trött!

1 17 18 19 20 21 23  Scroll to top