23 juli, med tåg mot Sirmione

Jag väcks av ett samtal från en svensk granne som rapporterar om den sönderslagna bilen, så jag köper en timmes internet och skickar alla telefonnummer kring bilförsäkring, verkstad och polisen till sambon. Sedan checkar vi ut och tar tåget till Gardasjön. Båda är positivt överraskade över hur smidigt det italienska tågsystemet fungerar och bussen den sista biten tar oss nästan ända fram till hotelldörren.

5_Sirmione

Vi drar resväskorna längs en kullerstensgata, över en bro, och in på ett borgområde. Vi checkar in och byter byxor mot klänning och ger oss ut för att bekanta oss med vår nya by.

6_Sirmione

Det är så vackert så det nästan är löjligt. Varje sväng vi tar öppnar upp ett landskap som är ännu mysigare än det förra och om vi skulle få sparken en dag kommer vi kunna försörja oss på att sälja vykortsbilder tagna härifrån med iPhone 5, 7_Sirmione-
Vi har Gardasjön på båda sidor om oss och det gröna vattnet glänser mot himlens skiftande blå färger. I bakgrunden tornar bergen upp sig och i förgrunden växer blommor av alla dess slag på stenväggar. Vi vill frysa tillvaron, ända tills det börjar regna.

22 juli, Milano

Om ankomsten till Italien var lite halvdan så är frukoststarten på hotellet desto bättre. Vi hinner knappt sätta foten i det trånga frukostutrymmet innan en kvinnlig barrista frågar vad vi vill ha för kaffe. Jag väljer naturligtvis cappucino och blir genast på gott humör. Vi frågar efter en karta i lobbyn och de förklarar vägen mot stan och hur vi kan åka tunnelbana. Vi tänker att det inte kan vara så fasligt långt och att vi kan se en del på vägen så vi börjar promenera, det är cirka 4 km enkel väg och italienarna tror att vi är fullständigt galna. Vi besöker katedralen, strosar runt bland gatorna och shoppar lite grann. Staden lever upp till sitt shoppingrykte men är inte en semesterstad i övrigt så vi är glada över att vi ska åka vidare nästa dag.

2_Milano

3_cathedral_MilanoPå kvällen går vi till en kvarterskrog vid vårt hotell och försöker beställa från menyn. Italienarna äter gärna en antipasti, ofta med ost och skinka, sedan en pastaförrätt, en huvudrätt med kött och en efterrätt med kaffe. I Milano serveras vi även Limoncello till efterrätt. Det är svårt att veta hur mycket vi orkar, men vi kan konstatera att en antipasti och en pastaförrätt oftast är en bra måltid.4_pestopasta_Milano
Vi sitter bredvid en walesiska och en irländska och efter några glas vin börjar vi samtala. De är studerande från Storbritannien och poängterar att de absolut inte är från England. Efter ett antal artighetsfraser, ungefär när vi vet vad de studerar och de vet vad vi arbetar med och de återigen trycker på hur viktigt det är för dem att få ha egna landstillhörigheter, så frågar jag dem vad de tycker om att Skottland ska rösta om sin självständighet. Det visar sig att deras åsikter går helt isär här och att de inte hade någon aning om det. Kanske till vår räddning sitter en man vid bordet bredvid och lyssnar intresserat på vår konversation, han lägger sig snart i och börjar prata om dialekter och frågar varifrån USA jag kommer. Det visar sig att han har bott i Florida i många år men egentligen är iranier som numera bor i Bahrain. Linda kallar honom genast för shejken och han får vara med i samtalet. Efter ytterligare ett glas vin lämnar de unga brittiskorna restaurangen för vidare utgång i staden. Vi blir kvar med shejken som kommer in på kvinnofrågor i Saudi Arabien. Hans argument har inte en chans mot två karriärfokuserade svenskor och han duckar bekvämt för alla känsliga frågor. Det är något minst sagt skumt över hans profession som mångsysslare inom metallindustrin och hans parallella hobby inom mode som tagit honom till Milano 23 gånger, men vi har en trevlig pratstund och promenerar sedan tillbaka till hotellet.

Under kvällen ringer sambon och informerar om att någon kraschat en ruta och brutit sig in i vår bil. “Vad gör jag nu?” undrar han och jag inser att vi planerat för att något skulle kunna hända mig och jag lämnade därför en lista till honom med hotelladresser, telefonnummer till konsulat, spärrnummer till kort osv, men det här hade vi inte riktigt tänkt på.

Ett resereportage i tio delar, 21 juli avfärd

Det är dags för avfärd, jag ska spendera hela tio dagar i Italien. Min tjejkompis Linda ersätter mitt vanliga resesällskap sambon och hon och jag har under det senaste året haft ett jämnt intag av cava och rödvin för att förbereda oss för resan. Det pirrar onekligen lite i magen, jag och el Americano har inte varit i från varandra så här länge någonsin, åtminstone inte sedan vi flyttade ihop, vilket vi gjorde bara några månader efter att vi hade träffats.

Vi tar flygbussen ut till Säve och kliver på Ryan Air mot Italien. Jag som varit något skeptisk mot det flygbolaget känner att det inte är så dumt ändå. Åtminstone inte förrän ett helt fotbollslag med italienska grabbar i tidiga tonåren kliver på och tar plats på raderna precis bakom oss. Ljudvolymen höjs direkt med flera hundra procent och det börjar lukta suspekt. Luftkonditioneringen går igång men under hela resan finns en distinkt stank av fotsvett från dessa tonåringar och när vi närmar oss Milano kommer en fot krypandes upp mellan mitt och Lindas säte och vi kan konstatera att stanken är identifierad. Vi vänder oss om samtidigt och ger den lilla stinkbomben det onda ögat, varpå han hastigt drar tillbaka foten och sätter sig upprätt i sätet.

1_Departing_1

Vid avfärd från Göteborg är det en strålande svensk sommardag och vid ankomst i Milano regnar det. Lite snopna tar vi flygbussen till stan och sätter oss i en taxi från centralstationen till hotellet. Det visar sig vara exakt tre kvarter och kosta 5 euro. Taxichauffören är initialt väldigt trevlig och hjälpsam mot oss men när vi talar om att vi inte har hunnit ta ut några euro än och måste betala med kort blir han direkt otrevlig. Inte en ord till säger han till oss och hans ansiktsuttryck informerar oss om att han är mer än missnöjd. Välkomna till Italien!

Semesterdiet gör mig lagom fet

Eftersom min hjärna lite väl snabbt ställde in sig på semestermood och min diet just nu förutom grillskivor, potatissallad och hinkvis med rosé även består av en glass per dag så har jag lovat mig själv att åtminstone hålla igång träningen under sommaren. Det blir inga överdrivna kliva-upp-i-ottan-pass eller gör-armhävningar-tills-du-ramlar-ihop-sessioner, men det blir tre pass i veckan och de måste vara minst 30 minuter. En dag ska vi på grillkväll hos kära gamla vänner och eftersom jag vet att det kommer att innebära fler kalorier än jag vill räkna till så bestämmer jag mig för att ta mig igenom en timme på crosstrainern i förebyggande syfte. Jag traskar ner till gymmet, kliver upp på maskinen,  stoppar hörlurarna i öronen och gläds åt att det finns några halvintressanta tv-program att välja mellan så att timmen blir uthärdlig. Efter en stund blir jag törstig och sträcker mig efter vattenflaskan. Jag ställer tillbaka den och förvånas över att den luktar man, alltså inte svettig gammal unken man utan parfymerad och ganska fräsch karl. Jag greppar vattenflaskan igen och sniffar på den lite diskret – om någon ser mig tror de väl att jag är lite tokig, men så får det vara, jag måste ha reda på varför vattenflaskan luktar man. Det luktar nämligen inte min man så det kan inte ha varit El Americano som har lånat den. Behållaren för vattenflaskan finns lite bakom mig på maskinen så det är inte jättesmidigt att plocka upp vattenflaskan titt som tätt och det är inte helt enkelt att crosstrain:a med en arm så jag får helt enkelt ställa tillbaka flaskan och fortsätta träningen. Så kliar det i pannan och jag kliar tillbaka. Då är den där igen, doften av man. Den kommer alltså inte från vattenflaskan, den kommer från min hand och den kommer faktiskt inte från min hand heller egentligen utan ifrån handtaget på crosstrainern. Då kan jag inte låta bli att fråga mig hur mycket parfym denna potentiellt fräscha karl behövt innan en gymsession om hans händer är så indränkta att de lämnar en doft på det han tagit i långt efter att han är färdig? Det är inte helt troligt att  den här mannen torkade av maskinen efter sig och här står nu jag och klämmer på hans svett och bakterier… Hej fräscha tvålen och desinfektionssprayen.

Älskade ärliga systerdotter

Till skillnad från förra året skiner solen när jag Inleder årets semester och jag åker rakt ut till syrran på landet för att komma ner i varv, få lite bränna på min bleka kropp och låtsas att vin är vatten. Semesterlunken fångar mig faktiskt fortare än väntat och inom två dygn strosar jag runt osminkad i bikini utan att skämmas ett dugg över eventuella skavanker. Minsta systerdottern, sju år, ser mig mest med solglasögon och en eftermiddag tar jag av mig dem när vi går in för att äta lite. Då frågar hon vänligt:
– Men? Brukar du alltid ha glasögon på dig?
– Nej, svarar jag. Jag har ju inte solglasögon inomhus.
– Men brukar du ha andra glasögon? Du ser liksom annorlunda ut.
– Nej, men jag brukar ha smink. Jag är helt osminkad idag.
– Aha! Då gillar jag dig bättre med smink.

 

1 2 3 4 5 23  Scroll to top